Samhällets insikt om tobaksbrukets omfattning och effekter på hälsa, miljö och samhällsekonomi ökar gradvis. WHOs Tobakskonvention – ratificerad av Sverige 2005 - innehåller en rad åtgärder nödvändiga för en långsiktig minskning av bruket och skadorna. En av dessa åtgärder är ”att utveckla och sprida riktlinjer om bra metoder för tobaksavvänjning” (Artikel 14).

​

Sveriges många tobaksavvänjare har lokalt med stort engagemang - trots små resurser - givit ett gott stöd till den majoritet av användarna som vill komma ur sitt beroende. Många i vården har längtat efter den kvalitetsuppföljning som Rökstoppsprojektet nu kommer att ge möjlighet till.

​

Tack vare tobakskonventionen har fokus flyttats från individens livsstil till samhällets ansvar och möjligheter. Ett professionellt stöd till landets rökare (och andra tobaksbrukare) är en trovärdighetsfråga för hälsopolitiken.

​

I tobakskonventionens anda sätter allt fler länder upp mål för en långsiktig utfasning av (i första hand) rökningen. Regeringens mål ett Rökfritt Sverige 2025 innebär att daglig rökning år 2025 ska ha minskat till mindre än fem procent - i alla befolkningsgrupper. En förutsättning för att nå ett sådant mål är att konventionens åtgärder införs. Det inkluderar ett tillgängligt och ekonomiskt subventionerat avvänjningsstöd.  Ett starkt nikotinberoende kräver en kvalificerad ”specialistvård”. Rökstoppsprojektet bör kunna visa hur denna bästa vård ser ut.

​

COVID-19 pandemin ruskar för närvarande om hela samhället. Tidiga rapporter indikerar – inte oväntat – att rökare och rökskadade individer löper ökad risk att drabbas av allvarlig sjukdom och död. Det är ännu för tidigt att veta i vilken grad svenskar i denna riskgrupp drabbas men efterfrågan på avvänjningsstöd tycks öka.

​

Rökstoppsprojektet har länge varit efterlängtat. Tobaksfakta önskar lycklig rivstart!

​